Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, vi ha den eviga teaterfrågan», sade general-
direktören i uttråkad ton.
»Teaterfrågan?» — Majoren spetsade öron.
»Den faller, förstås», anmärkte kommendören
torrt.
»Hvad behagas? Faller den?» frågade majoren
häftigt.
»Larsson är emot den.»
Majoren teg. Han hade hört nog. Tredje Gu-
stafs stiftelse — patriis musis — skulle slopas nu.
Och skälet var, att Larsson var emot den.
Generaldirektören framförde bevis på, att ställ-
ningen var ohållbar; men majoren hörde icke på.
»Larsson är emot den», ringde det för haus öron,‘
ideligen. Tredje Gustaf och Larsson. Detta var
A och O, begynnelsen och ändan. Förfiningen och
den progressiva råheten, smaken och plumpheten,
skönhetslifvets blomning och dess död; envälde och
bondtyrranni — — tjusarkonungen och Larsson!
»Du gör mig väl det nöjet att äta middag hos
mig i morgon?» sade generaldirektören, då de skil-
des. »Klockau G i all enkelhet.»
»Tack.»
Majoren tryckte hans framsträckta hand. —
På natten låg han länge vaken och grubblade
öfver hvad som händt under dagens och aftonens
lopp. Den personliga sympatien för de båda gamle
vännerna hade kommit honom att tala så öppet, så
rakt från hjertat, alldeles som i fordna dar; och
nu smög det sig fram en känsla af blygsel der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
