Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men der långt i fjerran kommer svaneriddaren
i sin strålande rustning; snäckan lägger till vid
stranden, kungsfågeln stryker sitt stolta hufvud
mot riddarens bröst, ocb riddaren sjunger en sång
till farväl.
Detta melankoliska farväl gjorde på majoren
ett gripande intryck. Allt hvad han upplefvat
under dessa två dagar, samlade sig här i den half-
tomma teatersalongen till en mäktig stämning af
vemod, så öfverväldigande, att han icke kunde be-
herska sig. Den gamle mannen med det vackra
hvita håret och den nobla profilen satt der ensam,
midt på parkett och grät.
Det var som om allt hvad han älskade vore-
dömdt att dö bort.
Lohengrin, riddaren utan fruktan och tadel,
som steg ned på jorden att kämpa för det som vav
ädelt och fint och godt — det var den gamla
tiden, det var hans egen ungdom. En ny tid höll
på att tränga honom undan — farväl 1 farväl! —
det fans intet utrymme mer för hans hjelteskic-
kelse —- hans fläckfria svärd och blanka rustning
passade icke i den moderna samfundskomedien, der-
för drog han sig nu tillbaka — farväl! farväl!
Och med honom flydde gracerna från jorden;
allt som gaf lifvet lyftning och skönhet och glans
och förfining; farväl, farväl!
Hur tomt det skulle bli! Hur dystert och öde!
Hur mörkt och kallt! Den gamle mannen ryste,
der han satt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
