Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty lian är den starke, ocli lian kar lidit. För honom
har lifvet varit lika mörkt och tungt, som det för
henne däruppe varit ljust och lätt.
»Fins ingen brygga till försoning
Emellan dessa grannar två?
Skall hon, den stolta, ej bevekas
Att medlidsamt till jätten gä?
Skall skönheten, från folket söndrad,
Gå upp i sjelfviskt njutningslif?
Skall han, som knäar der i stoftet,
En gång bli färdig med sin knifV
Stig ned, du konstens Afrodite
Frän din förnäma marmorhöjd–»
gå hän
till din olycklige broder, torka med mjuk hand
svetten ur hans panna och bevek honom genom
din godhet att lugga mordvapnet bort!
Så lät det. Känsligt och vekt kom stämningen
simmande, buren af klangfulla strofers rytm :–-
det var som drog en hel period af vårt odlingslif
förbi i minnet.
Läuge stod jag betagen, lyssnade och såg; men
till sist förnam jag det, som ville en annan melodi
vakna inom mig. Tydligare och tydligare kämpade
den sig fram, den växte och steg och öfverröstade
den vackra sången, som klingat i mina öron nyss.
Jag hade sett dem båda förut, Afrodite och
Sliparen. Hon var ju mina drömmars drottning!
Allt det bästa, som jag tänkt och känt, har burit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
