Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liennes drag. Hon var inbegreppet af allt, som du
lärt mig älska från unga år: luftningen ocli idéhän-
gifvenheten, det sköna, det sanna och det goda.
Han var just motsatsen: förkroppsligandet af
det, som vi båda afsky ocli hata. Han var den
demokratiska medelmåttans normaltyp — du skulle
ha kallat honom »den nya tiden».
Jag har mött honom ofta i lifvet — mannen
med den trånga pannan — och alltid har han
smädat och hånat det, som jag älskat och vördat,
dragit det ned i smutsen, besudlat det med sina
grofva läppar och sin grofva hand -— — —
Det fins ingen brygga mellan de två! Det
skulle vara mot naturens ordning, 0111 de blandade
blod! De äro väsen af olika race. Hon tillhör de
högst utvecklade, han de lägst. Hans hjärna är en
tistelblomma, hennes en utslagen Victoria regia.
Han förnimmer groft och tänker trögt, hon känner
fint och tänker lätt — själadrottningen fattar i en
blink, livad själsslafven aldrig skulle kunna förstå,
0111 han än lefde i tusen år.
Man har sagt, att han lidit. Jag tror det icke
längre. Jag tror, att man öfverskattar maskens
pina, då han vrider sig på metkroken; jag tror
också, att man öfverskattat detta jordkryps käns-
lighet. Han är skapt till slit och släp, han är en
dragoxe och han måste förbli det, ty han kan ej
annat.
Endast högre organismer lida — och ju finare
nerver, dess djupare lidande. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
