Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han gisslade den till blods; nu måste det skaffas
helande balsam, att såren läkas, som hans gissel slog.
Alltför länge ha vi sett på tillvaron genom
hans diktarkynnes mörka glasögon; nu längta vi
efter ljusning och dager, längta efter majluft och
solsken i literatur och lif. Vi skola sjunga hymner
till lifsglädjen, stämma upp ett befriande skratt,
dansa i ljusa sommarnätter under vårt hemlands
furor, dikta himmelen blå och världen god. — —
Men det blir icke min lott att uträtta allt detta.
Jag är blott en ropandes röst i öknen. Efter mig
kommer den, som är starkare än jag — det är
den ungdom, som nu växer upp.
Vi kunna icke längre tära på de idéer inom-
konsten, hvilka för tio år sedan bröto fram med en
naturmakts nödvändighet som naturlig reaktion mot
en literatur utan blod. De andlige trälarne ha
slagit sig till ro på de vunna resultaten. De samme,
som ropade vildast emot den s. k. realismen så
länge den, ung och frisk, bar utvecklingen under
sin sköld, lägga nu en själlöst realistisk tumstock
på allt och säga: passar det? Men det passar icke,
ty de starkaste individualiteterna låta icke prässa
sig in under slafvarnes mått; och det är de starke
som skola bära utvecklingen framåt. — — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
