Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dag gled hän efter dag. De gulnade löfven
sletos från skogarne kring Ckristinelund, och träden
stodo nakna med mörka grenar. Himlen var mulen,
och sjön låg som en blytacka under den fuktmättade
gråa luften.
Det dagliga lifvet på herregården var sig likt.
Ännu i dag var lilla förmaket familjens käraste
samlingsrum, helgadt åt minnena; och vid skym-
ningsbrasan efter middagen hölls andakt alldeles
som förr. Men det var icke majoren, som förde
ordet. Ären och sorgerna hade lemnat djupa spår
efter sig, och den gamle hade tidigt blifvit trött.
Rollerna voro ombytta; den gamle lyssnade med
barnslig förtjusning till den unges skildringar — .
det var som lefde han sina egne vandringsår om-
o r?
igen.
Ännu en fans det, som med ett allt uppslukande
intresse följde Odysseus på hans irrfärder i Europa;
det var den sextonårige kusinen Maria. Hennes
blickar veko knappast ett ögonblick från hans drag,
och hvarje skiftning i hennes sinnesstämning åter-
gafs så troskyldigt och naivt af hennes känsliga
lilla barnansigte. — —
Majoren hade somnat in i sin hvilstol — det
hände alltsomoftast numera. Hans hvita hufvud låg
framåtlutadt mot bröstet, som häfdes och sänktes i
regelmessiga andedrag.
Pä en pall vid hans fötter satt Maria och stir-
rade begrundande in i glöderna. Eldskenet kom
den yttersta randen af hennes burriga ljusa hår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
