Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var nästan skygg för att formulera det — ens för
sig sjelf; hou hade en vidskeplig föreställning om,
att heunes förmätenhet skulle straffas. — —
»Ah — du — berätta mer!» — hon vände sig
emot honom.
Han smålog och gjorde en rörelse med hufvudet:
»Se, farbror sofver.»
»Kan du inte berätta ändå?»
»Nåja», sade han godmodigt, men med en liten
anstrykning af öfverlägsenhet, »hvad vill du höra
0111 nu? Ska’ vi ta’ en spökhistoria?»
Hon svarade icke. Tonen hade sårat henne.
Det var som 0111 han talat till ett barn. Men så-
dan var han alltid gentemot henne — —
»Eller vill du höra 0111 en ung, vacker gosse,
som älskade en ung, vacker flicka–-?»
Hon böjde sig framåt och började röra om i
glöderna med eldgaffeln. I hennes hjerna arbetade
en enda förbittrad tanke: han, som var så öfver-
lägsen, borde hålla sig för god att visa sig öfver-
lägsen . . . Hon satte sig åter på pallen, stödde
hufvudet mot händerna och stirrade trotsigt in i
elden.
Utanför fönstren höll vinden sin melankoliska
höstkoncert; då och då smattrade en hagelskur
emot rutorna, men härinne var det lugnt och tyst,
hördes endast den sofvande gamle mannens and-
hemtningar.
Max satt och funderade öfver ett lämpligt sätt
att godtgöra. Han hade en känsla af, att han sårat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
