Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vända sig helt emot honom och de der bruna
ögonen att stråla som förr af barnsligt intresse och
nyfikenhet.
»Nå», fortfor han, »nu siitta vi oss upp. Vinge-
hästen står sadlad — hvart styra vi färden? Det
beror på dig.»
Hon höll sig ännu en smula reserverad, men
det var tydligt, att hon snart skulle kapitulera.
»För mig hvart du vill», sade hon. »Jag sluter
ögonen och — —» hon hejdade sig plötsligt och
rodnade.
»Så för jag dig till solens laud, der stora dof-
tande blommor växa vid vägen, och der himlen
hvälfver sig purpurröd öfver gröna vatten — —» ‘
Ansigtet försvann hastigt inför hans ögon, och
han såg blott en ljus hårfläta, som hängde ner
öfver ryggen af den smidigaste lilla figur, man
kunde tänka sig — — Nu hade han åter stött
henne tillbaka genom sin dumma öfverlägsenhet,
och nu skulle det bli sjufaldt svårare att locka
henne fram igen.
Han måste ånyo gripa sig an med att reparera.
»Har du inte lagt märke till, hur himlahvalfvet
ibland, mot solnedgång, kan bli rödt som purpur?
Eller från däcket af en ångbåt sett klara o-röna
O O
vågor rulla framför bogeu? Det fins ju både röda
himlar och gröna vatten.»
Han talade i blidkande ton, men hans skäl
tycktes icke öfvertyga henne. Hennes ansigte för-
blef mycket halsstarrigt bortvändt, som hade hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
