Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föresatt sig, att ban till straff aldrig skulle få se
det mer.
Det kom på honom en pojkaktigt uppsluppen
lust att rycka i den der ljusa flätan; men han be-
tvingade den. Han visste af erfarenhet, att den
unga damen upptog alla liknande förtroligheter —
som påminde henne om hennes barndom — myc-
ket onådigt. Och han måste ju nu lägga an på
att återvinna hennes gunst, som han två gånger
lättsinnigt förspillt.
Det fans visst icke mer än en möjlighet: han
måste gå till Canossa — eller åtminstone till Ve-
nezia. Dogernas gamla stad förfelade aldrig sin
verkan på hennes sinne; han hade pröfvat det med-
let förr. Hufvudsaken var nu endast att finna en
lämplig staffagefigur — han var trött på att alltid
sjelf spela förgrundslymmel — — —
Med ens dök ett minne upp för honom — - un-
derligt att han icke kommit att tänka på det förr!
»Det är sant», började han: »Det har jag ju
aldrig berättat. Vet du hvem jag träffade i Veroua?»
»Ne-ej», sade hon, misslynt, utan att vända
sig om.
»Dig.»
Det der kom så oväutadt, att hon föll ur sin
roll. Hela hennes lilla ansigte stirrade honom med
ens nyfiket tillmötes.
Han smålog emot henne och fox’tsatte:
»Det var på Café Vittorio Emanuele, midt emot
arenan, en afton i Mars. Jag satt i ett hörn och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
