Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kegnér egnade honom följande minnesblomma på han
graf:
Det var då genom dig mitt hjerla skulle lära,
llur öm förlusten är af en uppriktig vän!
Jag får nu blott af dig i sorgsna minnet bära
Den tanken, att jag haft, men får dig ej igenl
Ilur vill man ödets lag förklara,
Då bästa fröjd i blomman ryckes bort?
Ilvi är man född alt lycklig vara,
Då all vår glädje är så kort?
J sälla tidsfördrif, J få, men glada stunder,
Då sinnet, liksom fördt i Sång-Gudinnors lag,
Sig med en vän förnöjt, som fägnar våra lunder
Med valda skaldeljud, med konstens egna slag:
Ilvi skulle jag ett nöje smaka,
Som för mitt lugn så kort, som ljufligt var,
Som, dd det aldrig fäs tillbaka,
Den ömsta saknad lemnar qvar?
Din alltid glada själ, din eld och muntra snille
Uti mitt bröst, min vän, de ljufsta intryck gjort;
Men om jag genom dem din liugkomst teckna ville,
Du mig, att yttra dem, ditt smile låna bort.
Den glädje har med dig försvunnit,
Som teckna bort, hvad du i tiden var.
Jag känner ej, hvad du har vunnit,
Men blott, hvad jag förlorat har.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
