Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boråsiad - Första Sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då får du dig helt fritt i lättjans armar sänka,
Och skörda segrens lön, och blott på nöjen tänka:
Med Kungens bästa män du tömma får din bål,
Och sjelf landshöfdingen skall dricka då din skål.
Ej plikt, ej rättens hot skall mer dig qvälja kunna.
Grip först till Martis svärd, se’n får du Bacchi tunna.
Härvid ett hastigt sken igenom luften bröt,
Som kring en väpnad Gud i fladdrig eld sig slöt.
Förblindad Håffman föll, då fruktan återgifvit
Ett vett, som mest förqvaft af dunsters dimma blifvit.
Gå, ropte krigets Gud, för ut hvad jag befallt,
Af mig och segren följd kan du förhoppas allt.
Ditt bröst bör farans hot mer reta än förfära,
Fullborda på en gång min vilja och din ära.
Han talte och försvann, som lätta vinden flyr,
Och lik en dröm, som bort med tysta skuggan skyr.
Förvirrad och bestört, men straxt till lydnad färdig,
Beviste Håffman sig så mörka anslag värdig.
Han sina djerfva tal kring hela landet strör,
Hvar dag med nya svek han någon brottslig gör;
Han sår de afgrundsfrön, som rikens fall plä’r föda:
Upp, broderi ropte han, det kostar ringa möda
Att störta lagens thron, blott på vår feghet bygd,
Och ge åt frihet lif i våra vapens skygd.
Med mod och rättvis sak kan aldrig framgång tryta,
Men den är värd sitt ok som ej det vågar bryta.
Som alla väders våld kan reta hafvets våg,
Så rörs af alla prat det blinda folkets håg.
Lättroget, bullersamt, förfärligt i sin yra,
Knappt vet det hvad det vill, att lyda eller styra;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
