Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boråsiad - Andra Sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En mörk och öde ort den norra polen stänger
Med frusna böljor in, dit aldrig solen tränger:
Men der en ständig natt ger ständig -vinter hand,
Som lagt en kraftlös jord i sina isars band.
Hit Gudars öfvermagt har raseriet drifvit,
Och under fjällets brant sitt mörka fängsel gifvit,
I starka fjättrar läst här trollet nedböjdt är
Uppå en blodig bädd af brutna stridsgevär.
I ögon och i bröst en magtlös ilska brinner,
Det är ej blod, men eld, som i dess ådror rinner.
Dess kedjor knaka jemnt. Med skarp och fraggig tand
Än sargar det sig sjelf, än tär det sina band.
Till denna fasans ort sig krigets Gud begifver:
En blixt kring vapnen går och kulan uplyst blifver.
Straxt trollet ger ett skrän när stålets glans det ser,
Och berget återskall nr håla klyftor ger.
Mars med en bortvänd syn sitt tal till trollet vänder:
Jag löser dina band och till Borås dig sänder,
Sprid ut ditt svarta gift kring hela Ilåffmans här,
Fyll upp hvart enda bröst; det min befallning är.
Straxt kedjan lossad blir. På sina svarta vingar
Far trollet ut med brak och sig i luften svingar,
Liksom en vild orkan som fängslet brutit har,
Med ilar, storm och gny ur bergets hålor far.
Härvid Olympens drott en blick till jorden sänkte,
Som genomträngde allt och såg hvad menskor tänkte.
Hvad djerf, hvad ohörd sak! han Vestergöthland fann,
Söm, upprest mot sig sjelf, af krigets lågor brann,
Mot sin, mot ödets lag! Förbittrad Mars han sporde:
Hur han ett sådant larm på jorden väcka torde?
Om han ej lydnad mer åt Gudars Konung bör,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
