Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boråsiad - Fjerde Sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han samlar strödda moln och dimmor kring sig pustar.
Nu dånar vädrens röst: ett mörker gjuter sig
På himlens rena fält, på solens blanka stig.
Uti en upprörd luft de tunga skyar välta
Och till ett mörkgrått hvalf sig öfver fästet smälta;
Man öfver Venera re’n de svarta skurar ser,
’ Som nalkas i en blink och störta floder ner.
Men striden medierlid med lika ifver lågar,
Soldatens raseri ej efter himlen frågar.
Det gny som regnets svall, som vädrens susning för,
Med stridens larm och brak ett grufligt samljud gör.
Ett lågt och dunkelt moln sig öfver fältet sluter.
Utur sin brustna barm der hela strömmar gjuter,
En hvirfvel rusar fram på stormens vingar förd:
Der striden skarpast var är striden nu förstörd.
Orkanens ilskna våld, som alla hinder trotsar,
De starka ordnings band i båda härar lossar,
En ovän rifver han ifrån sin oväns bröst.
Och bjuder krigets slut med tordöns egen röst.
Af böljan släckcs ut all stridens eld och ifver,
Den är nu kämpe nog som fast på foten blifver.
Förtviflad stretar en mot stormens hot och påck
Med döden i sin syn och vädret i sin råck.
En ann’ sin breda hatt med bistra ögon följer,
Som sväfvar lik en örn och sig bland molnen döljer;
Han hannar vädrens våld, som honom plundrat har,
Och håller sin peruk med båda händer qvar.
Du gamle rådman Blom, i så fördubblad fara,
Vid Paphos ömma Gud, din ålderdom försvaral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
