Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boråsiad - Fjerde Sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Var dödens säkra rof, var Håtfmans tange biifven.
Om denne kämpes arm ej faran gått emot
Och skingrat i en blink de Got’ske pakars hot.
Men ack, mot radman Blom en ilsken ånde strider
Som lånar vädrens hjelp och af dess hjessa vrider
Hatt, mössa och peruk. Uti dess livita hår
Den kalla hvirfveln gnyr, den strida böljan slår.
Bedröfveliga syn! Clorin med ifver lossar
Sin fodrade karpus och sjelf han faran trotsar
Att frälsa rådman Blom. Det varma felb i hast
Kring gamla hjessan binds med lio knutar fast.
Den tårar ej bevekt, den inga böner hörde,
Så högsint ädelmod i ögonblicket rörde;
I den han nyss försmått han nu en skyddsgud sag
Han räckte ut sin hånd: Clorin, blif du min måg!
Jag vördar sjelf en eld som jag ej mägtat qväfva;
Din kärlek skall ej mer för ödets hårdhet bäfva.
I prof af högsta dygd med dig jag täfla vill,
Min skatt du dela skall, min dotter hör dig till.
Det mest utvalda par, Borås! som du fått skåda
Af Hymens fackla lyst, det voro dessa båda.
J mer än sälla två! om skaldekonst förmår,
Alt skingra glömskans moln och segra öfver år,
Skall jag en eflerverld med edra öden röra,
Och edra namn, er dygd i minnets tempel föra.
Men Edbom mediertid allt motstånd brutit har
Och flykten mot hans påk kan endast ge försvar.
Han re’n med lätta steg en skingrad hop förföljer,
Då sunnans hätska il med floder honom sköljer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
