Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Neri - Första Sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så klokt, att han lod mest, om han fick sitt igen.
I Neris låga rum en åldrig kista gömdes,
Så tung, så klädd i jern, alt hon för säker dömdes,
Här stängde han sin skatt, och här det altar var,
Dit han åt girighet ett dagligt offer bar.
En gång han sådan bön vid detta altar fällde:
”Gudinna! — ropte han — jag lyder glad ditt välde;
Mitt hjerta, som ett vax, tar dina intryck mot;
Men är som klippan hårdt mot tårar, bön och hot.
Prål, vällust, folkets prat är intet i mitt tycke,
Jag lastas och beröms, det gör mig lika mycke:
Nej, lägg en frugtlös dygd på vigtskål mot min skatt,
Få se, hvem bäst har valt och hvem tar skuggan fatt.
Jag vet att tjenlig jord för guld-utsäden söka,
Der det en femtedel hvart solhvarf kan sig öka:
Jag vet i rättan tid stå skicklig ungdom bi,
Och suga slägters märg att rik och frodig bli.”
”Men ack, Gudinna! vet, hvad all min ro plär störa:
Vår tid ger sällan rum att rika fångster göra:
Jag väljer mina håll, jag kastar ut mitt drag,
Men ack! här finnas fler, så sluga till, som jag:
Drif derför mörkret bort; gif medel, min Gudinna,
Att jag med örnesyn må alla vägar finna,
Som leda mig till vinst, till alltid önskadt mer.”
Han Trollet i en blink vid altarfoten ser;
Inunder slarfvig drägt hon gyldne skatter döljde,
Dem Neri helt förtjust med lystna ögon följde.
Han smickrar sig med hopp — förmätet öfverdåd!
Nej, Trollet ger ej mynt, men endast goda råd:
Att plundra hennes skatt han ändtlig sig bereder,
Men Trollet snart hans själ till högre ämnen leder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
