Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blandade Smådikter - Sagor - III - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon likväl mera lärt än af de helga männer.
Att hon är skön, hon först med glädje känner,
Och sc’n att skönhet gifver vänner;
Och sist hvad vänner duga till.
”När himlen — säger hon — behagar kalla mamma,
Farväl mitt stängda rum; farväl min enslighet!
Då blir min lefnad ej densamma. ..
Men hur han blir, jag sjelf ej ännu vet.
Likväl på mången bal, jag tror, man mig skall finna.
Och der kring mig hvad sammanlopp
Af unga svenners brydda tropp! .. .
•la, trogna spegel, ja, du ger mig säkert hopp,
AU mången ungkarls hjerta vinna” —■
Här stötes dörren upp. Tänk, hennes sista ord
Ha gummans öron nått!. .. Dess dunkla ögon brinna:
”Hvad tal jag hör! Är du förgjord?
AU mången ungkarls hjerta vinna!.. .
Säg straxt, hvad så dig omvändt har!
Förr skall min vrede sig ej stilla” —
”Jo, just den här”, var flickans svar,
Som lade fram en gammal Tysk Postilla.
IV.
En eremit lopp från sitt mörka tjäll
Till närmsta stad, och skrek med helig ifver:
Lär, menniska, att lefva säll!
Förstör den veklighet, den prakt som dig omgifver,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
