Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Östersjöproblemet, eftersom det är Tyskland, som —
jämte Ryssland — genom världskriget blivit den mest lidande
parten. Denna bok skulle därför ock kunna betitlas Slaverna
och vi, d. v. s. slaverna i motsats till germanerna. Man har
icke utan visst skäl betecknat Tyskland som Europas ryggrad,
och då denna ryggrad nu blivit knäckt, får Europa göra
sig berett på en ny slavisk framstöt icke blott från öster,
utan ock från söder. Världshistorien upprepar sig i mångt
och mycket. För ett tusen år sedan var hela södra
Östersjölandet ända till Elbe och Saale översvämmat av slaver.
Därom vittnar ännu massan av slaviska ortnamn i Preussen,
särskilt Pommern (landet po morje, längs havet). Den lilla
vendiska fiskarby vid Spree, som bär det av
språkforskningen ännu icke nöjaktigt utredda namnet Berlin, blev ju
med tiden huvudstaden i Mark Brandenburg, Preussen och
Tyskland. Och det för turisterna välbekanta Sassnitz på
Rügen är blott en språklig kvarleva av det slaviska sosnitsa,
fura.
Vi ha svårt att med ens inrätta oss i nya förhållanden och
att räkna med plötsliga omkastningar såsom något
beståndande, fast världshistorien lär, att intet är beständigt under
solen. Det romerska världsriket störtades av germanska
barbarer, och turen kan komma till dem att undanträngas av
slaverna, som också i mångas ögon äro "barbarer" och som
på sina ställen verkligen ännu uppträda barbariskt (t. ex.
i Makedonien). Men barbariet i historisk mening är kanske
intet annat än en ungdomligt rå, obearbetad, men bildbar
kraft. Nya gudar födas ur kaos. Slaverna äro unga folk i
historisk mening med oöverskådliga framtidsmöjligheter, och
de ha en rent animalisk vitalitet, som kräver ökat utrymme.
Wien har kanske spelat ut sin roll i världskulturen, och nya
metropoler framskymta bakom dess tomma adelspalats och
stenmassor. Man får därför icke misströsta om framtiden.
Den yttersta dagens profetior ha alltid kommit på skam. Och
det är slutligen icke alldeles säkert, att världshistorien är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
