Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en konstant spiralformig rörelse uppåt. Den kan lika väl
vara en ständig växling av ebb och flod. Den "kultur", som
Europa hade att uppvisa under världskriget, var
sannerligen icke överlägsen den helleniska guldålderns.
Civilisationen går oupphörligt framåt, till och med under "världskrig"
genom nobelprisbelönta uppfinningar, som även kunna
tillämpas i mordiskt syfte, men den verkliga kulturen följer
andra lagar och banor.
Dessa studier, grundade dels på nyligen företagna resor,
dels på ett rikt, för andra svenskar svåråtkomligt slaviskt
material, har jag betecknat som "kulturpolitiska". Den rena
politiken är mig verkligen främmande, ja, osympatisk, och
för mig är politiken mer en känslosak än ett nyktert,
objektivt sammanställande av vissa statliga och ekonomiska fakta.
Men icke minst i våra dagar gäller Aristoteles’ sats, att
människan är ett zoon politikon, en för det offentliga livet
och det allmänna bästa danad varelse, ty man kan nu ej
undgå att befatta sig även med politik, om man eljest vill
studera nationernas andliga liv, sådant det avspeglar sig i
litteraturen. Jag skulle också kunna beteckna mina studier
som en gammal slavofils bekännelser, och denna bikt kommer
kanske att väcka blandade känslor just hos slaverna själva.
Men just därför att jag betraktar mig som "slavofil", borde
mina omdömen om slaverna mottagas med en viss respekt
just från slaviskt håll, ty en ärlig kritik är ett bättre
vänskapsbevis än en meningslös panegyrik. Jag har icke kunnat
ägna årtionden av mitt liv åt studiet av slaviska förhållanden
utan kärlek till den slaviska saken. Slavist är jag alls icke,
om man i detta ord inlägger en speciellt filologisk betydelse.
Och som "panslavist" vill jag ännu mindre gälla.
Panslavismen är ett nonsens, och från detta inbillade spöke hotar
ingen fara för Europa. Panslavismen var ett poetiskt
slagord, som i fönra hälften av det nittonde århundradet, under
påverkan av "alltyska" samsträvanden, blev en politisk lösen
för de små, undanskymda slaviska nationerna, särskilt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
