Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bolsjevikien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
våldsamma kampmedel, och han var för mycket vetenskapsman
för att låta hänföra sig av abstrakta hugskott och fraser.
Han stod på höjdpunkten av europeisk bildning, men
förblev i själ och hjärta en äkta ryss med vekt temperament.
Man behöver bara läsa hans i bokform utgivna
föreläsningar om ryska litteraturens historia för att finna, vilken
glödande patriot han var, stundom rent av överskattande
vissa ryska företeelser. Han trivdes förträffligt bland sina
engelska vänner i London, till vilka han då räknade Gustaf
F. Steffen, men sin hemlängtan kunde icke heller denne ryss
kväva.
I dessa motsättningar ligger ock hans livs tragik, och rikt
blev hans hemlösa liv på besvikelser. Han började sin bana
som lojal tjänare under tsardömet och svärmade för
"bondebefriaren" Alexander II, men den bubblan brast snart. Han
stod kall gent emot det polska resningsförsöket 1863, ty
han förutsåg dess i alla händelser reaktionärt verkande
resultat. Han beklagade Karakozovs attentat mot kejsaren 1866,
men drevs av händelsernas logik ändå över till den yttersta
vänstern, sympatiserade med Bakunin och knöt med
revolutionsledaren Tjajkovskij en bekantskap, som förde honom
till den ryska bastiljen i Petrograd.
Efter den ryska revolutionen 1905 fick han tillstånd att
återvända till Ryssland efter 30-årig landsflykt, på villkor
att han ej befattade sig med aktiv politik. Och det löftet
höll han, men det blev honom för tungt. Efter den andra
dumans upplösning återvände han till England. Världskriget
förvandlade den förre universelle fredsvännen, liksom ock
den ryska socialdemokratiens ledare Plechanov, till antitysk
lovprisare av Englands politik. Men den värsta besvikelsen
återstod.
År 1917 kallades han av furst Lvov till Petrograd. Hans
hemfärd över Skandinaviska halvön blev ett triumftåg i det
tysta, och på Viborgska bangården i Petrograd hälsade han
sin födelsestad med orden: "Leve demokratien!" Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
