Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bolsjevikien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men ännu lever Alexej Maximovitj Pjesjkov, i
världshistorien känd under namnet Maxim Gorkij, vilken för
närvarande spelar en ganska betydande roll som ett slags adjoint
åt "undervisningsministern", eftersom han kontrollerar
folkupplysningsskrifterna och därjämte fungerar som smakråd
i "kultur"- och konstfrågor. Det är verkligen underligt, att
Gorkij både har velat och kunnat hålla sig kvar i
sovjet-Ryssland, där det alls icke lär gå någon nöd på honom för
resten. I den även på svenska översatta boken "Ett års
revolution" har väl ingen sagt bolsjevikerna amprare
sanningar om deras kultur- och arbetarfientliga tyranni, och
han har icke ens ryggat tillbaka för majestätsbrottet att
offentligt beskylla Lenin för att han "besmittats av maktens
giftröta". Men ändå har han gått fri? Var det månne av
respekt för hans popularitet, som bolsjevikerna ej vågat
kröka ett hår på hans nu grånade lejonman? Säkerligen
icke. Nikolaj II, som på det avlägsna bondlandet trots sin
ynkedom i det allra längsta åtnjöt nedärvd dyrkan, rönte
dock mycket fort Ludvig XVI:s öde, fast det skedde i
mindre korrekta former. Måhända anade Lenins anhang,
att Gorkijs naivt lustiga, nävrättsliga "barfotingsmoral" om
den fysiskt starkares rätt skulle bliva ett gott vapen i den
bolsjevikiska krigföringen. En bättre litterär skylt än detta
just i de bredaste lager populära namn kunde
sovjetrepubliken näppeligen få att presentera för Europa, och den anade
icke utan skäl, att den nuvarande Gorkij är en ofarlig
politisk personlighet. Då han i ett svassande upprop "till
mänskligheten" förklarade, att den tyska imperialismen "måste
straffas hårt för sin rovgirighet och omänskliga cynism",
bör det ha klingat ljuvt i bolsjevikiska öron.
Som författare har Gorkij från att ha varit en ungdomligt
galghumoristisk skildrare av barfotingar och fördettingar
förvandlats till en ganska kälkborgerlig resonör. Som
"filosof" har han alltid varit en välment, men dilettantisk
frasmakare och som politiker ovederhäftig och hållningslös.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
