Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ukraina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att uppdraga gränser för en stat, som icke existerar, är
minsann icke lätt, men skulle språket bestämma ett lands
gränser, skulle de för Ukraina te sig ungefär sålunda.
Man utgår från Svarta havets nordvästra hörn, följer
floden Dinjestr fram till Karpaterna och sedan denna
bergsrygg till Weichsels biflod San, som delar Galizien i två
hälfter. Söder och öster om Polen går gränslinjen genom
det omstridda distriktet Cholm (Chelm) och följer sedan
Dnjeprs största biflod till höger, Pripet, i östlig riktning,
skär Dnjepr och tränger långt österut under det ryska
guvernementet Voronezj, tills den når Dons floddal. Därpå
går den längs Don söderut till Svarta havet och Azovska
sjön. Dessutom är det ukrainska elementet starkt företrätt
på halvön Krim, i territoriet kring floden Kuban öster om
Svarta havet samt till någon del i Bessarabien. Och Ukraina
är det bördigaste landet i det forna kejsardömet. Det var
Rysslands stora kornbod, ty här löper fram det stora s. k.
svartjordsbältet, som trots all misshushållning fortfarande
anses som den bördigaste jordmånen i hela Europa. Besinnar
man slutligen, att Ukraina har många andra naturliga
rikedomar i form av vitbetor (socker), stenkol och oljor, kan
man förstå, att varken Ryssland, det må vara "vitt" eller
"rött", eller Polen vill släppa sitt tag.
Men trots denna kvantitativa storlek och dessa naturliga
förmåner är Ukraina för närvarande det olyckligaste land
i Europa, möjligen Makedonien undantaget, och dess historia
är en av Europas bedrövligaste, ty dessa 35 millioner ha i
nära sjuhundra år saknat politisk självständighet. Under
sådana förhållanden är det så mycket beundransvärdare, att
det ukrainska folkmedvetandet har kunnat bevara sig så
livskraftigt, åtminstone i litteraturen.
Det ursprungliga Rus, som till huvudstad hade Kiev, var
på 1000-talet en verklig kulturstat i det östra Europa och
hade alldeles icke släppt förbindelserna med Skandinavien
och västerlandet, ehuru den relativt fåtaliga svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
