Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det nya Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men även i den slaviska världen stå polackerna ganska
isolerade, och för ögonblicket ha de knappt några vänner,
oavsett Frankrikes lätt genomskinliga sympatier.
Bolsjevikerna kunna vilken stund som helst göra en ny framstöt mot
Weichsel. Med Ukraina står Polen ständigt på spänd fot,
så länge den östgaliziska frågan icke är avgjord eller
gränserna i sydost fullt reglerade, och till den tjechoslovakiska
republiken har förhållandet varit spänt, allt sedan den
schlesiska frågan (i Österrike) även där blev det stora
tvisteämnet. I Kroatien har man haft ett visst litterärt intresse
för Polen, men Serbien och Bulgarien äro för Polen nästan
lika främmande som Sverige.
Även folkpsykologiskt och historiskt har Polen intagit en
säregen ställning i den slaviska världen. Under medeltiden
var bandet mellan tjecher och polacker ganska löst, och med
sin gamla kultur, som hade sina rötter i den romerska, delvis
även germanska jorden, stodo polackerna fjärran från den
moskovitiska bysantinismen med dess grova sektväsen och
tsarism. När Ryssland annekterade större delen av Polen,
ville polackerna ej längre lyssna till vissa locktoner från
östern, även om de frestade med några "panslavistiska"
perspektiv, och därigenom fjärmade de sig ännu mer från
tjecherna och sydslaverna. Oavsett den rent språkliga
frändskapen, finnes det knappt några speciellt samslaviska drag hos
polackerna — det skulle då vara deras något sangviniska
temperamentfullhet och en viss anarkistisk självrådighet,
som särskilt tog sig uttryck i liberum veto, den enskildes
obstruktion mot majoritetens beslut. Den polska folkpoesien
saknar visserligen icke ursprunglighet, men den pekar dock
mer på den litauiska naturreligionen, och den polska
folkvisan har, liksom den tjechiska, mer inre frändskap med den
germanska än med den ryska eller sydslaviska. Ej heller
kunna folkmelodierna tävla med de östslaviska i
ursprunglighet och skönhet, och som utövande konstnärer stå
polackerna långt efter tjecherna. En polsk folkepik kan man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
