Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det nya Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
faktiskt kunnat existera många århundraden före den första
delningen utan Schlesien, och om polackerna numera tala
om "tysk ofrihet", är det rent nonsens. I värsta fall kunde
ju de polska arbetarna återvända till sitt land. Den hädiska
versen ur nationalhymnen bör riktigast lyda: "Giv tyska
gruvor, Briand, åt Polens söner!"
Jag begär intet ädelmod från polackernas sida mot
Tyskland, som dock gav uppslaget, om ock ofrivilligt, till Polens
slutliga befrielse, men jag finner det oädelt av polackerna,
som alltid ha berömt sig av sin ridderlighet, att just nu i
denna skarpa form framkomma med sina krav på de
schlesiska kolgruvorna, då Tyskland inte längre har rätt att
försvara sitt eget land, men måste utnyttja alla sina hjälpkällor
för att betala krigsskulden, och då Frankrike indirekt
gynnar dessa insurgenter för att hålla Tyskland i schack från
östra sidan. Att det i flera distrikt är övervägande polsk
arbetarbefolkning, är utom tvivel, så att en omröstning, där
sedlarna endast räknas, icke vägas, måste utfalla till
polackernas förmån. På samma sätt kunna nykterhetsfanatikerna
bevisa nödvändigheten av ett totalförbud genom att trumma
ihop kvinnor och en massa andra, som stå alldeles
främmande för de s. k. rusdryckerna. I Schlesien är det dock
tyskt kapital och frukterna av tysk näringsflit, som dessa
efter hand inflyttade polska arbetare vilja lägga beslag på.
Och den polska regeringens hållning har icke varit klar.
Antingen handlar den i hemligt samförstånd med de
upproriska, eller ock är den icke i stånd att upprätthålla
ordningen vid sina egna gränser. Men i det senare fallet måste
andra makter göra det, och det kan sluta med att Polen
gör sig till Frankrikes vasall.
Den polske d’Annunzio, som lett denna sorgligt ryktbara
zajazd, är Wojciech Korfanty, en man, som på sitt håll
kanske prisas som en folkhjälte, men i andras ögon är en
folkfiende. I mitt brev till Svenska dagbladet betecknade jag
honom som en ursprungligen socialdemokratisk arbetare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
