Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den tjechoslovakiska republiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och det militäriska damm, som hade lagrat sig över det
skröpliga Habsburg. Ämbetsmännen i den nya staten äro
unga krafter, praktiska, energiska och målmedvetna. I fråga
om redbarhet, handlingskraft och samhällsordning hava alla
andra slaviska folk utan undantag mer eller mindre att lära
av detta tjechiska folk, som har överlevt både
husit-fejdernas och det trettioåriga krigets stormar och som alltid
gått i spetsen för folkliga rörelser, stundom mycket
radikala och revolutionära, men alltid på bred, folklig grund.
Det är fyllt av denna protestantiska anda, som besjälade
"Guds stridsmän" under medeltidens religionskrig, och som
förde Hus på bålet och drev Komenský (Comenius) i
landsflykt till Sverige.
Under världskrigets vapenslammer försiggick den
tjechiska nybildningen på ett stillsamt, nästan omärkligt
sätt, och från intet håll, ej ens tyskt, förspordes någon
öppen protest däremot. Något överraskande var det i själva
verket icke, ty den politiska pånyttfödelsen var förberedd
genom halvtannat århundrades samhällsarbete, som från
början hade ställt sig på demokratisk, kulturell grund i
upplysningens tecken. Den tjechiska renässansen går tillbaka
till Josef II:s dagar, då den "upplysta despotismens" tyska
bildningssträvanden i förening med det väckta intresset för
jämförande språkforskning och folkpoesi indirekt främjade
även den slaviska emancipationen. Det var den gamla goda
tiden, då det tyska Wien också var en slavisk kulturhärd
och då tysken Herder uppammade en sådan äktslavisk, men
på samma gång universell vän av ett ideellt "nationernas
förbund" som den slovakiske skalden och predikanten
Kollár, vilkens äkta humanitet icke får bedömas efter hans
barnsligt polemiska utfall mot tyskarna i den misslyckade
Danteimitationen "Slávas dotter". Men Böhmen och
Mähren voro vid slutet av det adertonde århundradet totalt
förtyskade, åtminstone i städerna, och på politisk frigörelse
var ännu icke att tänka. Visserligen hölls 1848 en s. k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
