Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den tjechoslovakiska republiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(inberäknat Mähren och österrikiska Schlesien) smakar ännu av
det gamla tyska riket och habsburgsk familjedomän. Med
den långrandiga dubbelbeteckningen ville man naturligtvis
också vinna de till någon liten del ännu motspänstiga
slovakerna, fast denna kulturellt och ekonomiskt efterblivna
minoritet av herdar och bönder söder om Karpaterna i alla
händelser icke torde spela någon väsentlig roll i den nya
statsbildningen. Ty det är Böhmens och Mährens tjecher
— så hette ursprungligen den slaviska stam, som på
500-talet tog landet i besittning — som först och sist sätta sin
prägel på den nya staten.
Antipatien mot Habsburg tar sig många uttryck, som delvis
förefalla ganska barnsliga, stundom historiskt pietetslösa.
Visserligen blev man förut i Österrike ända till leda genom
en massa statyer, monument, minnestavlor o. d. oupphörligt
erinrad om att det regerats av en kejsare, som hette
Franciscus Josephus, men att, såsom nu är fallet i Böhmen och
Mähren, utplåna vartenda spår av hans historiska tillvaro
synes mig något meningslöst. En gata i Prag, som förut
uppkallats efter honom, har omdöpts till det moderna
namnet "Revolutionsgatan", och den präktiga Ferdinandgatan
heter nu "Nationalgatan". Att man från järnmonumentet
vid Moldau tog bort bronshuvudet av "Franz der Kaiser",
var verkligen ingen förlust, ty av denne siste tyske kejsare
och förste österrikiske, minns man i Böhmen knappt mer än
att han måste ge sin blåblodiga dotter Marie Louise till
äkta åt den korsikanske parvenyn Bonaparte. Men var det
alldeles nödvändigt att ta bort Ferdinandmonumentet vid
den vackra riddarborgen Pürglitz (Křivoklat) eller den
stackars kronprins Rudolfs byst från Prags vackraste
promenadplats? Och som historiskt helgerån betraktar jag tilltaget
att från den originella skölden taga ned bronsbilden av
fältmarskalk Radetzky, som bars i höjden av olika
nationaliteters soldater "viribus unitis". Det smakar något av de gamla
taboritiska bildstormarnas rensningsmani och röjer föga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
