Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den sydslaviska statsbildningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kroatiska tidningen "Obzor" har på sista tiden haft flera
ledare, som öppet antyda serbernas egoistiska chauvinism
och rent ut förklara, att Kroatien icke vill veta av den
serbiska "centralismen", utan håller på sin autonomi, vilket
ock tydligt har framgått av riksdagsvalen. Och vissa
serbiska tidningar, vilkas språk i allmänhet icke just utmärker
sig för någon diplomatisk elegans, ha icke ens generat sig
för att beteckna kroaterna som en katoliserad urartning av
det rena "slaventum" och insinuerat, att de under
världskriget gjorde "förrädiska" drängtjänster åt Habsburg. Av
enskilda underrättelser, som jag under de sista åren fått
från Kroatien, framgår också, att förhållandet mellan de
båda brödrafolken är något spänt. Så t. ex. antydes det,
att omröstningen i Kärnthen utföll till tyskarnas förmån,
emedan serberna motverkade den slovenska agitationen,
för att det katolska elementet icke skulle bliva för starkt
på det ortodoxa Serbiens bekostnad.
Och man kan icke förtänka kroaterna, att de med en viss
misstro betrakta serbernas sydslaviska politik, ty de
ha ingalunda lust att offra sitt kroatiska namn för
"svarte Georgs" skull. Även kroaterna ha haft ett
självständigt konungarike, till och med äldre än det serbiska,
och i den allmänna kulturutvecklingen äro de redan genom
det geografiska läget hunna ett stycke längre än serberna.
Den kroatiska huvudstaden Zagreb (Agram) har i det
yttre onekligen försteget framför Beograd (Belgrad) genom
många praktbyggnader och bättre vårdade gator, om det
också icke har ett kungaslott. Och den serbiska
vetenskapsakademien har näppeligen ännu hunnit uträtta så mycket som
den sydslaviska akademien i Zagreb, och tyvärr ha serberna
icke haft en sådan mecenat som biskop Strossmayer i
Djakovo, en äkta vän av den sydslaviska idén på
jämlikhetens grund. Serber och kroater, ursprungligen ett folk, ha
varit åtskilda i tusen år, och den konfessionella skillnaden
har naturligtvis ökat avståndet. Serbernas väg har pekat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
