Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den sydslaviska statsbildningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En mycket kinkig fråga var, vad den nya staten skulle
heta. Det kunde tyckas ligga nära till hands, att den skulle
döpas till Jugoslavia eller Jugoslavensko (Sydslavia), om
ock beteckningen är något oegentlig, eftersom bulgarerna,
som trots sitt ursprungliga finska namn också äro slaver,
hållas utanför detta statsförbund. Men detta sydslaviska
namn hade råkat en smula i misskredit hos serberna, därför
att kroaterna i mitten av det förra århundradet hade
annekterat denna titel för sig och kallat sin vetenskapsakademi
i Zagreb för "sydslavisk" såsom ersättning för den förra
synnerligen misslyckade termen "illyrisk". För titeln
"Sydslavia" röstade det katolska prästpartiet, det kroatiska
statspartiet samt socialdemokrater och klerikaler, men det
hjälpte inte. Pasjitj var envis i denna punkt och genomdrev,
att det officiella namnet skall lyda: Kraljevina Srba,
Hrvata i Slovenaca, det är uttytt, serbernas, kroaternas och
slovenernas konungarike. Det är ju en synnerligen
omständlig och opraktisk beteckning. I själva verket skrives
konungarikets namn numera allmänt SHS, och den oinvigde
anar icke, att bakom dessa tre initialer döljer sig ett nytt
rike i Europa. Snarare kunde man frestas tro, att det vore
ett mystiskt ordenssamfund, kanske rent av ett skrivfel för
SHT. Sine honore tituli vore kanske ock den bästa
tydningen av detta kabbala.
Det allra viktigaste tvisteämnet var dock, huruvida SHS
skulle vara centralistiskt eller federalistiska och här
nödgades Pasjitj göra icke obetydliga eftergifter åt
federalisterna för att undanröja misstanken om serbisk supremati.
Mohammedanerna i Bosnien-Herzegovina voro visserligen
med om monarkien, men yrkade på, att den skulle fördelas
på 8 autonoma provinser: Serbien, Gamla Serbien (norra
Makedonien), Kroatien—Slavonien—Istrien,
Montenegro—Bocche di Cattaro, Dalmatien, Syrmien—Banatet och
Slovenien. Mohammedanerna blidkades med löfte om anslag
för sina religiösa fonder och med skattelindring, och i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
