Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den sydslaviska statsbildningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slutliga voteringen antogs hela konstitutionen av dem med
13 röster mot 11. Den musulmanske handelsministern
Spaho, som ledde oppositionen, nedlade sitt ämbete och
efterträddes av den regeringsvänlige Karamahmedovitj.
Den klerikala sydslaviska klubben i
Krain—Kärnthen—Stejermark, som ledes av den envise d:r Korošec i Ljubljana
(Laibach), erkände visserligen monarkiens nödvändighet,
men svärmade för en koalition med vidsträckt autonomi
(i påvligt hägn), såg till och med snett på det serbiska
sokol-väsendet (den nationella idrotten) och ville ha det nya riket
uppdelat på sex territorier: Serbien, Kroatien—Slavonien,
Bosnien-Herzegovina, Dalmatien, Montenegro,
Banatet—Slovenien.
Värst var det naturligtvis att bryta udden av oppositionen
från kroaternas sida, dem man i Belgrad sökte göra
försonligt stämda genom löfte om provinsiell autonomi. Kroaterna
höllo i det längsta på sin gamla "statsrätt" och svärmade
före världskriget för "det tredubbla konungariket"
Kroatien—Slavonien—Dalmatien. Denna statsbildning skulle kunnat
bliva grundstommen till ett Jugoslavia i Habsburg såsom
motvikt mot Ungern, men denna trialistiska plan blev, som
så mycket annat, begraven under världskrigets ruiner. Ännu
för ett par årtionden sedan sågo serber och kroater lika
snett på varandra som svenskar och norrmän före 1905.
Serberna voro stolta över sin politiska självständighet, under
det att kroaterna ansågo sig kulturellt överlägsna. Genom
den studerande ungdomen i kustländerna åvägabragtes
visserligen ett närmande i början av detta århundrade, och
världskriget påskyndade denna försoning. Men den var
delvis endast skenbar och konstlad. Jag har ännu i friskt
minne de mycket hätska ord, som kroaten d:r Hörman, en
framstående arkeolog och Bosniens faktiske kultusminister
under den forna regimen, yttrade till mig i Belgrad 1916
om serbernas finansiella och kulturella vanstyre. Och när
för halvtannat år sedan en dramatisering av kroaternas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
