Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den sydslaviska statsbildningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Odyssevs ha de ärvt förslagenheten och reslusten till sjöss,
men av Akilles finns hos dem knappt mer än den
offenbachska morskheten och — hälen. Grekernas fälttåg mot Turkiet
1896, varav jag luktade krutröken på nära håll, var intet
annat än ett operettkrig med en massa "garibaldister" och
tvetydiga främlingslegionärer som "löst folk" på scenen.
Serberna tyckte själva, att hellenerna under Balkankriget
voro dåliga soldater, men duktiga hurraropare efteråt, och
efter världskriget ha de sannerligen ännu icke skördat
krigiska lagrar, då de i Mindre Asien sökt imitera Korfantys
olyckliga fait-accomplipolitik. I städerna vid Egeiska
havet, särskilt i Saloniki (Solun), höra de hemma av
gammalt som krämare och ångbåtskommissionärer, men om de
vilja äga hela kustremsan utan ett "Hinterland", är detta en
politisk abnormitet, som endast hindrar sydslavernas
livsbehov att få tillträde till havet.
Vad rumänerna beträffar, ha de hittills spelat en tvetydig
roll både i Balkan- och världskriget, och de ha ännu icke
givit bevis på sin kulturella mogenhet genom någon insats
i världslitteraturen. Hällre föredrar jag ändå Tiszas gamla
Ungern med alla dess överträdelse- och
underlåtenhetssynder framför ett "Storrumänien". Magyarerna ha dock,
liksom sydslaverna, gjort sin historiska och kulturella insats
i Europa, men vad ha rumänerna hittills presterat för oss
utom den tyskfödda Carmen Sylvas näpna dikter och sagor?
Efter allt vad jag från många håll hört om det landet, som
jag blott flyktigt genomrest, är det en tunn fransk fernissa
på ett samhälle av "övre tiotusen", men en kärna av ett
agrariskt proletariat, som smakar av den gamla
livegenskapen. Det ligger något bedrövligt, men också komiskt
däri, att dessa rumäner, en av latiner, zigenare, slaver och
valacker hoprafsad folkstam vid Donau, vid sidan av
japaner, argentinare och "hellener" skola sitta som domare
över den "barbariska militärstaten" Tyskland. Och
Rumäniens kung borde väl också ställas i skamvrån av ententen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
