- Project Runeberg -  Rök-Lenas stuga : tidsbild tillägnad de unga /
16

(1906) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16

en morgonbön.

Snart var Magda klädd, och det gick någorlunda
för sig att äta smörgås på färskt bröd till kaffet.

Lena tog efter frukosten ner sin bibel från hyllan
borta i hörnet! och läste utan glasögon Ebr. 12 kapitel,
hvarefter alla tre böjde sina knän under gummans bön
och lofsägande.

Dina dukade af bordet och bar brickan ut i köket.
Medan hon stod vid den blankskurade spiseln och
sköljde kopparne i varmt vatten suckade hon: »Den Magda,
den Magda! — Du gode Gud!... Mora har rent själf
s-vållat bort henne — om inte mormora tar reda på
henne, så vet jag inte, hvad det blir af...»

»Nu, Magda lilla, skall du hjälpa mig med något,
som blir trefligt för oss bägge två. Ser du här, så
mycket granna lappar och stora tygbitar jag har ! Jag fick en
hel påse af fru Ekskog, sist jag var dit. Se, här är rödt
siden efter friherrinnans förmaksmöbel, fast det är lite
blekt på ena sidan. Jag minns allt, jag, när det tyget
sattes på! Då var det glädje, som snart byttes i sorg —.
Se, här är stora bitar svart sammet. Nu ska’ vi klippa
och sy ihop till ett fint lapptäcke, som vi ska’ ha färdigt
till våren, när vi flytta in i den nya stugan. Här har
du nål och tråd, så klipper jag. Alla sammetsbitarne
klipper jag efter det här stjärnmönstret, och sidenet efter
det här, som har samma form som en honungskanna i
en bikupa.»

I stället för att taga emot nål och tråd satte Magda
båda händerna för ansiktet och bröt åter ut i vild gråt.

»Mormor», snyftade hon, då hon något lugnat sig,
»hvarför skall ni alltid tala om en tid, ni inte sett ännu?
Hvem vet, hvad det blifvit af mig till våren ... Helst
önskade jag, att aldrig mera se någon vår... O, jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/roklena/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free