- Project Runeberg -  Rök-Lenas stuga : tidsbild tillägnad de unga /
33

(1906) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vänliga ord.

och satte en änglavakt öfver henne, fast ängeln var af
kött och blod och ännu inte fått sina vingar. Det var
just fröken Madeline — hon, som blef mig kärast af
allt på jorden, min egen man icke ens undantagen. Ja,
jag hade henne så kär, vet I, så det var som om hennes
lif varit mitt lif, hennes glädje min glädje, och hennes
sorg min sorg.

Hon var alltid ämne för min barnsliga beundran,
när jag var liten, och så vänlig mot sin lilla
namnsyster, som hon kallade mig, då jag var lilla Lena på
Falkmanshof och ofta sprang ärenden dit fram åt mor.
När vi icke hade båten hemma att ro upp med, så hade
vi lof att gå en väg, som ledde genom den gamla
parken midt för Bastudden och — tänk, hvad jag var
glad, när jag fick kila iväg upp till herrgården, för ser
ni, det vankades då icke bara äpplen och bär och goda
kakor, med andra godtor, utan äfven vänliga ord och
ögonkast af den höga fröken. Som barn ville hon gärna
leka med mig. Men bevars väl! Hon kunde lära af
mig att tala simpelt och skicka sig bondskt — det kunde
hennes nådiga mamma aldrig tillåta, men vänlig mot
simpelt folk ville de i alla fall, att hon skulle vara.

O, hvad barnaminnet ändå hänger i en! Jag minns
som i går, hur många gånger jag satte öfver älfven opp
till Bastudden för att plocka Linéa åt min lilla fröken.
Det var hennes käraste blommor, och de voro så lika
henne, tyckte jag, ljufliga och skära som hon. Det
växte fullt med sådana just där som Lugns nu har sitt,
där det den tiden var stor granskog. Och I må tro,
att Lena mer än en gång var spökrädd, när det började
bli sent och mörkt där inne i skogen. Det växte ock
en sorts andra blommor, som fröken tyckte så mycket
Rök-Lenas Stuga. 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/roklena/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free