- Project Runeberg -  Rök-Lenas stuga : tidsbild tillägnad de unga /
46

(1906) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46

midsommarsvakan.

med stillhet och hvardagslif. Ofta ställde de till stora
jaktpartier, då alla adliga herrskaper från nära och
fjärran skulle bådas, och där var en gruflig ståt med nya
riddräkter och blanka skjutvapen och sådant där. Men
då var fröken Madeline rent af omöjlig, hur de
sträfvade med både söta och sura miner. Hon kunde ej
fatta, sade hon till dem, nöjet af att se ett stackars djurs
dödsångest. Detta var inte i friherrinnans smak eller efter
hennes sinne, ty hon hade varit en riktig ryttarinna, när
hon var ung, och var minsann inte rädd för att se blod.
Jag minns, att far talte om, när hon var fästmö till
baron Uno och var på Nordanå, så ställde han till den
ena stora jakten efter den andra, för att det skulle vara
henne till behag. Och hon fällde alltid flera villebråd
än några af herrarne. Och att hon hade sitt morska
sinne än, det fick en allt erfara.

En gång voro fröken och jag nere i den gamla
parken midt för Elnas tomt och klädde ett fint
kaffebord. Det var på morgonen om midsommarsafton, för
baron Uno den äldre ville alltid ha frukost i den gamla
spökparken, som den adliga ungdomen kallade den, på
midsommarafton, och på kvällen skulle alla herrskaperna
ner till dansplanen och se folket dansa kring
majstången. Där hade jag nu alla mina tankar, för jag var i
dansåren och en riktig yrhätta, fast jag ej ville göra min
älskade fröken ledsen. Men dans var ju ett oskyldigt
nöje, det hörde jag en gång prosten sade, när jag gick
och läste, och nu kunde jag knappt styra mig af bara
väntan på midsommarsvakan; och rätt som jag gick och
ordnade med koppar och assietter och kransar och
blommor, så gjorde jag en sväng på ena benet och for
ikring som en snurra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/roklena/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free