- Project Runeberg -  Rök-Lenas stuga : tidsbild tillägnad de unga /
53

(1906) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stor orättvisa.

53

»Ja, det aktade de väl för noll och ingenting, de
som hade så grymt med pengar», anmärkte Dina.

»— Hm — jag skall säga sanningen, jag, att baron
hade inte så godt om fyrkarne, som många ha tänkt.
Han låg alltid i vidlyftiga affärer och processer och så
där, och sedan hade han den där sågen under byggnad,
som han vurmade för, och som höll på att komma
honom på fall. Men ser ni, då fick pengar ta’s från
andra håll — och det blef de stackars smederna, bönderna
och statarne, som fingo sitta emellan, ty ju mer han
ståtade och slösade själf, ju mer drog han in på folkets
löner och underhåll och gned och snålade på alla håll
och händer för att kunna föra stor ståt. Ja — jag tycker
jämt att detta tyget, som har så grann röd färg, är
färgadt i de fattige arbetarnes blod. Det blef så smått om
matsmulorna i smedstugorna, och barnungarne fingo gå
där trasiga och barfota — stackars små, magra varelser!
Jag minns till och med, hur glad mor blef, då jag smög
mig hem på kvällarna med de brödbitar, jag gömt från
mina egna mål — och de voro inte så feta, de heller —.
Men stal gjorde aldrig Lena, se’n hon misslyckades som
äppletjuf.

»Men, mormor», afbröt Magda i retlig ton, »hur
kunde fröken Madeline, som mormor säger var en sådan
ängel, ha samvete att låta sådan orättvisa föröfvas mot
det stackars folket, när det skedde för hennes skull?»

»Kära barn, hvad visste hon om det! Hon var kvar
i Stockholm, medan de där dyrbara reparationerna gingo
för sig. Och dessutom fingo aldrig de nådiga
fruntimren blanda sig i barons tvetydiga ekonomi. Du tror
väl, att de unga regerade och rådde öfver de äldre,
såsom det nu är tidens sed; men då var det att tiga stilla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/roklena/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free