Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
tröstens salva.
Ett eko af gamla Lenas innerliga röst genljöd inne
i själen:
Du lät såra dig och pina,
Och handtera jämmerlig,
Till att hela såren mina
Och i ro försätta mig...»
Och Magda suckade:
»O, käre Frälsare, gif mig ro för din oros skull!
Hela mina sår för dina sårs skull!...»
Åter ljöd den innerliga rösten:
iMed din ödmjukhet du bringat
Lösen för mitt öfvermod...»
O, visst var detta för henne... Hvar var hennes
ödmjukhet som kristen? Hade hon icke allt hitintills
varit behärskad af ett slags finare öfvermod, låt vara, att
det tagit på sig en skylande dräkt af älskvärd
gladlynthet, så att ingen mer än hon själf såg dess egentliga
väsen? — Och nu såg hon det mer än väl...
»O, Jesus, förbarma dig och gör mig ödmjuk! Låt
mig lära af dig att blifva mild och ödmjuk i hjärtat!»
suckade hon. Och fast det icke blef sista gången, hon
af Anden manades att bedja denna bön, kom dock den
gode herden och göt den ljufva tröstens salva i det
sargade lammets sår, och lilla Magda somnade lugnt som
ett barn, uttröttadt af sina egna snyftningar, somnar i
sin moders famn, och hon sof ända til! morgonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
