- Project Runeberg -  Rök-Lenas stuga : tidsbild tillägnad de unga /
70

(1906) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

70

uf i döden.

’Ack, Birger, du vill bara drifva med mig! Du är
väl icke en gudsförnekare?’ sade hon och skälfde af
rörelse, och tårarne pärlade snart utför hennes kinder.

Han tog henne hastigt under armen, och de båda
aflägsnade sig ett stycke ner åt parken under ett lågt
men ifrigt samspråk.

Men hvad jag nu anfört af deras samtal är bara
lite grand. För se, de talade så lärdt, att det var många
ord, jag inte förstod meningen i. Men jag har
upprepat det, som jag minns.»

»I är faslig, I, faster, att kunna många konstiga ord.
Jag begriper inte, hur I minns och förstår dem!»

»Jag hörde ju aldrig annat än främmande ord i
herrskapets samtal. Jag blef så van vid dem, att de
förklarade sig själfva och nötte sig in i mitt minne, som
alltid varit godt, ser du. — Men efter den stunden såg
fröken Madeline aldrig mera så där strålande glad ut.
Men jag för min del tyckte detta var nästan bättre, än
om hon varit lika glad i honom och till sist tänkt lika
med honom.

Så reste grefven åter sin kos, men han skulle komma
igen på hösten — som han också gjorde —» — Lena
drog långsamt på de sista orden. — »Men under tiden
såg jag, att fröken oftare än på länge höll till i
biblioteket och läste i den stora bibeln — det var ju samma
bibel, som fröken Ragnhild och Elna läste på 1600-talet
och där de fingo lif midt i den andliga döden, som
rådde omkring dem, som den gjorde på fröken
Made-lines tid — och jag tyckte, att hon började bli sig lik
igen. Och aldrig försummade hon att ha ett vaket öga
på mig och varna mig, när hon såg, att jag rusade fram
i mitt hjärtas dårskap. Under våren hade det kommit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/roklena/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free