- Project Runeberg -  Rök-Lenas stuga : tidsbild tillägnad de unga /
71

(1906) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en läxa.

71

en ny betjänt, som hette Horner — en rolig en, som
pöste af egenkärlek och gjorde sig riktigt till på allt
upptänkligt sätt för att framstå som en riktigt nobel
herre. Men han gjorde sig bara löjlig, och vi flickor
skrattade åt honom på ryggen och kallade honom
för — Hönan — ty ser ni, han hade så märkvärdiga
fasoner och vände på hufvudet alldeles som en höna.
Den där herrn började göra sig artig mot mig, och
jag höll i början god min och låtsade vara intresserad
af hans skrytsamma prat för att sedan med kamraterna
skratta och ha roligt på hans bekostnad. Det var uselt
gjort, och jag tror nog, att jag fått äta mina gärningars
frukt. När man sår ogräs, kan man ej vänta att få skörda
hvete... Men jag lefde ju då efter den gamla naturen
och gjorde det orätta ovetande och i otro.

En gång, då jag stod i galleriet och pratade
nonsens med Horner, kom fröken och gick genom galleriet.
När jag sedan kom in till henne, frågade hon mig
allvarsamt, om jag tyckte om Horner. Jag brast ut i skratt
och försäkrade, att jag icke ville ha honom till man, om
det ock icke funnes någon karl mer i världen.

’Så mycket sämre då att låta honom tro det och
söka vinna hans tycke», sade fröken med ett djupt
allvar. Sedan gaf hon mig en läxa, som jag aldrig glömde,
där hon visade mig, hur ovärdigt handladt det är att
draga till sig en människas hjärta bara för att
tillfredsställa sin egen behagsjuka — och sedan kanske krossa
det. ’Jag vet intet sämre’, sade hon, ’än när personer,
som veta sig hafva makt att behaga, missbruka denna
makt och hålla god min tills de insnärjt sitt offer, såsom
spindeln insnärjer flugan i sina garn, för att sedan frossa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/roklena/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free