- Project Runeberg -  Rök-Lenas stuga : tidsbild tillägnad de unga /
79

(1906) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

aldrig färdig.

79

natten haft att kämpa mot öfverlägsna makter. Men
blid och vänlig var hon som vanligt, fast det låg ett
drag så genomsorgset i hennes försök att le, så ens
hjärta hade kunnat brista sönder. Det var som när
höstmånen lyser öfver en nyskottad graf, tyckte jag då. Men
det var för väl att hennes stränga mamma inte var
hemma, för se, hon och baronen hade rest upp åt
Stockholmstrakten, där friherrinnan hade en gift syster, som
de skulle gästa en fjorton dagar. Och när de kommo
tillbaka, skulle grefve Ståhlcreutz vara med dem.

Jag för min del väntade mycket på honom, för se,
jag tänkte som så, att bara han kommer, så tar han nog
grillerna ur sin lilla frökens hufvud, och hon blir sig
lik igen. Jag tyckte nu, att det gick alldeles för långt,
och mitt hjärta pinades af att se henne magra och blekna
för hvarje dag. Icke heller syntes bygget på Bellevue
längre ha något intresse för henne; hon gick aldrig dit,
fast di knackade och timrade dag efter dag.

’Skall fröken inte gå opp och se, hur hennes lilla
slott växer?’ frågade jag henne en gång hon stod vid
fönstret och såg hit upp, där bygget lyste så gult och
grannt mellan träden.

’Den bostaden blir aldrig färdig, ty den har inga
hållbara grundvalar’, svarade hon mig med det där
underliga utseendet mellan ångest och dämpad fröjd, och
som jag nu så ofta märkte hos henne. Förr hade jag
tyckt hon var som genomskinlig kristall, men nu var
hon outgrundlig som en olöslig gåta.

’Min fröken’ — invände jag — ’kan det finnas
fastare grundvalar än själfva hårda berget?’

’Men syndens och sorgens eld kan finna väg dit
och lägga alltsammans i aska’, svarade hon vemodigt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/roklena/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free