- Project Runeberg -  Rök-Lenas stuga : tidsbild tillägnad de unga /
89

(1906) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

min gud, min gud!

tens ungdomar, där hon alltid räknades med framudden.
Men fast jag satt där så trankilt i världens snara, hörde
jag likväl noga på, hvad prästen sade, och någon
åhörare, som noggrannare plockade isär och mästrade hans
predikan, hade han inte.

Men nu hörde jag så som aldrig förut... Det var
som ett nytt blad i en bok, som jag icke förr läst. jag
kände, att det rådde en helt annan ande i det som
sades, än det som jag förr varit med om, och jag hade
hvarken lust eller kraft att för mig själf sitta och göra
anmärkningar öfver uttryck och sammanhang. Jag bara
hörde... och ordet trängde med oemotståndlig kraft in
på min inre människa. Det var en skildring, enkel till
sin form, men lefvande och på sak, om en frälsare, som
öfvergaf sin härlighet i fadershuset, sin höga plats på
fadrens högra sida, sin pärlekrona och sina
änglalegio-ners hyllning, för att blifva ett fattigt, ringa
människobarn här nere bland syndens och förbannelsens slafvar.
Hur han aldrig här nere sökte sin egen ära och vinning,
utan med sitt heliga, skuldlösa lif förhärligade sin fader
och, utan att låta skrämma sig af mäktiga fiender, som
brunno af afund och mordlust, gick omkring och gjorde
väl och hjälpte alla. Och hur han till sist gaf sitt unga
friska lif, för att gifva frälsning åt den i sina synder
döende världen. Hur han i dödsångest kämpade i
Getsemane, så att han svettades blod. Hur han sedan blef
sargad för våra missgärningar och slagen för våra
synder, hur näpsten blef lagd på honom, på det vi skulle
frid hafva. Hur han på korset ropade: ’Min Gud, min
Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig?’ samt, sedan han
utsagt de ord, som äro liksom ett signet på hans
frälsningsverk: ’Det är fullkomnadt’, uppgaf sin ande...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/roklena/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free