- Project Runeberg -  Rök-Lenas stuga : tidsbild tillägnad de unga /
91

(1906) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i jesu blod.

91

varit skylld för många stygga och hemska saker — och
jag hvarken vill eller kan förneka en enda. Om någon
af eder, som här sitter, ville befordra mig till laga näpst,
så skullen I kunna göra det, och jag skulle icke heller
försöka draga mig undan. Här står jag — beredd att
låta rättvisan drabba mig, om I fordren det! Men nu,
ser I, vänner, har Guds dom gått öfver mitt inre lif.
Han har låtit ljuset lysa in i de mörka djupen här inne’

— han lade därvid handen på bröstet — ’och visat mig,
att jag intet annat förtjänt än evig fördömelsedom. Men

— jag har fått en försvarare hos Fadren, den
rättfärdig är, Jesus, den korsfäste — »domarn, som själf
för dödsfångarne dödde» — som i denna kväll
blifvit oss för ögonen målad såsom korsfäst ibland oss.
jag har sett... att han dog för mina synder —• den
usle Kolar-Bryntes många förfärliga synder ... och
därför får jag lefva ... Hans blod borttager världens
synder — hela världens alla synder räcker det till att
af-två — skulle det då icke räcka till att två af mina...?’

Hans röst kväfdes här af tårar, så att han stod tyst
en stund, men ingen, vare sig liten eller stor, rörde så
mycket som ett finger en gång, medan han stod där
och kämpade med gråten — de ville höra till slut. Och
många, såg jag, förde näsduken till ögonen — och bland
dem fröken Madeline. — Men Ekskog — han bara log,
han. — Så hämtade Brynte sig och fortfor:

’Nu, Gud vare lof och ära och pris! kan jag med
fröjd och trosvisshet bekänna, att alla mina synder, stora
och små, svarta och blodröda, äro förlåtna, borttagna

— aftvagna i Jesu dyra blod, och han själf — ja —- han
själf är nu min rättfärdighet; och i honom skall jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/roklena/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free