- Project Runeberg -  Rök-Lenas stuga : tidsbild tillägnad de unga /
92

(1906) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92

ett nytt lif.

hafva kraft att lefva ett rättfärdigt lif inför både Gud och
människor...’

Här blef han afbruten af ett förskräckligt tjut och
oväsen utanför, och snart smattrade sand, stickor och
småsten mot fönsterrutorna, så att flera spräcktes. Då
sprang Ekskog upp, fattade sitt paraply och rusade på
dörren, och flera andra karlar följde honom. Ekskog
hade respekt med sig, han, för se, han hade rykte om
sig att vara den starkaste karlen på godset, och dessutom
låg det något öfverlägset hos honom, som gjorde, att
ingen vågade mucka, sedan han sagt sitt ord. Snart
hade han gjort rent hus därute, och så kommo de åter
in och satte sig.

Då fortsatte Brynte:

’Här i detta hus har det gått uselt till med
sup-ning, kortspel, slagsmål och allehanda orättfärdigheter,
så det har varit en riktig röfvarkula — en satans
synagoga. Men nu i denna kväll inviger jag det högtidligt
inför Gud och eder, församlade, till ett bönehus. ’ Åter
igen torkade han sina ögon och var tyst en stund.

’Jag skall säga er, vänner’, började han ånyo, ’att
vi som bott här under detta tak i öfver femton år, icke
har sett många glada stunder härinne, ty djäfvulen är
en sträng husbonde, och den som står under hans välde
har ingen frid och ingen ro utan måste slafva jämt —
och under tiden blir slafven sin herre lik... En så usel
make och far — och granne finns det väl lyckligtvis
inte många — det vet min stackars hustru och mina
utsvultna, misshandlade barn. Men nu hafva vi
allesammans, Gud till ära, börjat ett nytt lif. Min gumma var
den första, Gud välsigne henne! Hon hade gått ett
ärende till Barrlindemyra, och där hade vår broder, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/roklena/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free