Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
eder gud är mim gud.
Alla, som kunde, stämde in i denna sång. Det var
som en enda förfärligt stark röst hade sjungit, och de
lade in en sådan angelägenhet och hänförelse i sången
som om de velat med våld rifva åt sig lifvets krona...
som om de velat bestorma himlen — liksom de
bestormade många hjärtan inne i den öfverfyllda stugan inne
i skogen...»
Lenas ansikte hade fått något drömlikt, som om
hon setat där ensam och tänkt högt utan att komma
ihåg, att hon hade två andlöst lyssnande åhörarinnor
framför sig.
»Och bland dessa hjärtan var äfven mitt... Jag
kände, att jag skulle aldrig mer kunna lefva om mitt
förra lif utan frid och utan Gud i världen.
När sången var slut, blef det en sådan uppståndelse
ibland folket, ett ropande och bedjande — och många
af mina bekanta bådo om förbön.
Predikanten jämte Brynte och Ekskog, med ett par
andra karlar, talade och bådo med de bekymrade, och
vi kunde inte skiljas före fram mot midnatt.
Sedan de fleste gått, kom Ekskog fram till den
bänk, där fröken och jag fått plats, och frågade med
sin glada, aktningsfulla ton, om fröken inte ville, att han
skulle skynda hem efter häst och åkdon.
’Nej’, svarade hon vänligt men bestämdt, ’jag går
mycket hellre!’
’Men har fröken ingen fruktan för de berusade
pojk-slynglarne, som drifva sitt spel därute? Hvem vet, om
de icke ligga på lur bort i skogen, då vi gå hem.’
’Så går det icke mig värre än eder andra’, svarade
hon frimodigt. ’Eder Gud är min Gud, och bevarar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
