Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJUNDE KAPITLET.
Elin.
oljande morgon flöt det klaraste solsken från en
genomskinligt blå vinterhimmel ner öfver snöiga
skogar och glittrande, bländande drifvor.
Magda stod framför östra fönstret och blickade
tankfullt ut öfver det strålande vinterlandskapet. För första
gången på långan tid hade hon bäddat upp sin och
mormoderns sängar samt ställt i ordning allting därinne
i »salongen». Hon hade icke velat befatta sig med
någonting, sedan hon var blifven änka. Hon ville bara
sörja och fördjupa sig i sin stora, ändlösa olycka, och
hvarje den minsta afvikelse från detta sorgeämne, hvarje
tanke på hvardagslifvets små besvär, plikter och
intressen var i hennes känsla en profanering af den dödes
minne, och hittills hade alla tröstegrunder varit lika
förspillda på henne som regnskuren på den nakna klippan.
Hennes fantasi hade varit till ytterlighet uppjagad, och
hela hennes varelse var som den bestått af bara
ömtåliga nerver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
