Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
elin kommer.
103
Lenas enda dotter, Hanna, dog när hennes liiia
Magda var tolf år, men under dessa år hade hon hunnit
med att grundligt klema bort den lilla intagande och
behagfulla varelsen.
Efter moderns död i staden ***, där hon under ett
års äktenskap och elfva års änkestånd varit sömmerska,
togs flickan om händer af mormor Lena och kom
under ett mera fast och afgjordt kristligt hemlifs inflytande,
hvilket snart visade goda frukter. Men Magda hade
ännu mycket att lära i lifvets och erfarenhetens skola,
och denna lärdom hade icke heller uteblifvit.
Lena var efter vanan ute och skötte om Brunfagra.
Dina var i köket och lagade frukosten, hvarunder hon i
högsta diskant resonerade med Gullbrand, som i samma
tonart sökte öfvertyga henne, att Lena dröjde längre än
vanligt, innan hon kom in med mjölken.
Plötsligt rusade Magda ut i köket.
»Dina — Elin kommer! Har du godt kaffe?»
»Ja, jag säger... kommer hon nu ändtligen? Den
väntar aldrig för länge, som väntar på något godt, du,
Magda! Ja, det går an att bättra på kaffet, för det kokte
nu upp, gulle.»
Magda flög igenom köket och ut i förstugan. Då
svängde en släde med ett pälsklädt fruntimmer fram på
gårdsplanen, och ett tu tre var Magda sluten i en varm
omfamning.
De båda unga kvinnorna, af nästan samma ålder,
hade varit skolkamrater och voro mycket fästade vid
hvarandra. Många gånger hade Elin efter sitt giftermål
sökt intressera sin ungdomsvän för sin egen lifsuppgift
inom barnhemmets värld, men däruti hade hon ej haft
framgång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
