- Project Runeberg -  Rök-Lenas stuga : tidsbild tillägnad de unga /
111

(1906) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

©bepröfvad kärlek.

111

Hur Herbert än kunde känna för stunden, visst kände
han sig lycklig med dig — så mycket vet jag. Och
att han reste ifrån dig dit upp — det var ju äfven för
din skull, emedan han där skulle få större aflöning att
sätta bo med efter sin lilla hustrus smak. Och om ditt
beteende någon gång gjorde honom nedstämd, icke
skulle han af den orsaken hafva valt att dö ifrån dig —
det förstår du nog.»

Magda grät fortfarande.

»Om du såge mig i samma ljus, som jag ser mig
själf, så skulle du icke bry dig om tala så till mig, Elin!
När jag tänker därpå, så vill mitt hjärta brista... Tänk
du — jag vill låta dig se djupare in i mitt inre, än du
hittills gjort — se något, som endast Gud och jag själf
veta om... Det är ej endast detta, att jag lät Herbert
tänka, att jag var för inskränkt eller för själfvisk att kunna
uppfatta honom; — o nej! — Det mest raffinerade i
smärtan är, att min kärlek var så grund och
obepröf-vad ... jag hade under trolofningstiden själf gjort mig
upp ett ideal af den äktenskapliga lyckan, och den skulle
bestå i ett oafbrutet tillstånd af ljufva känslor. Men när
hvardagslifvet satte sin prägel äfven på denna lycka, så
kände jag mig besviken och tyckte, att Herbert icke nog
uppskattade den lyckan att hafva vunnit mitt tycke. Jag
var ju en flicka, som — hade mycket att välja på — och
det kändes bundet — att — ägna alla mina resurser att
behaga — åt en enda — som icke satte fullt värde
därpå —.

Kan du tänka dig, hur jag skall känna detta nu, då
jag ville gifva hvad som helst för att få min make åter...
O, Elin — du skulle aldrig hafva tänkt så...»

»Kära Magda, lugna dig! Jag har väl förstått, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/roklena/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free