Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
främmande ok.
ty jag visste nu, att jag var ett lefvande Guds barn och
hade fått alla mina synder förlåtna och aftvagna i
Lammets blod.
Men fröken hade sitt igen, hon — och hvad var
mitt kors mot hennes! ... Hon grät ofta, men — som
hon själf sade — med solsken inne i hjärtat. Det var
som när solen skiner på en regnskur och dropparna lysa
som guld, under det de falla till jorden.
Nu fingo vi äfven passa tiden att få vara med på
alla sammankomster, vi kunde komma till, och Ekskogs
voro allt de, som gåfvo oss bud. O, sådana långa,
besvärliga vägar, vi oftast hade att gå, och ofta fingo vi
gömma oss bak gärdesgårdar och i busksnår, för att
inte komma i sikte för våldsverkare, som vimlade på
vägar och stigar, när de fått nys om, att ett läsmöte
hölls där och där, för att de riktigt skulle få ’klämma till
läsarne’.
Men Jakobs Gud var vårt beskydd, som han fordom
var det för David, och hans ord grep omkring sig som
en eld, trots det, att vi hade lagar, öfverhet, ämbetsmän,
jämte satan och allt hans anhang emot oss. Det var
ett lif i stugorna, kan I tro, flickor — ett sådant, som
I aldrig varit med om. Ofta blef sammankomsten störd
af den tidens ligapojkar, och äfven då och då af
fientliga präster, länsmän och andra myndige män. Då voro
läsarne knappt ansedda för att vara folk en gång utan
några underliga väsen, som borde skaffas bort ur
världen. Vi kommo därför heller icke så mycket i fara att
’draga i främmande ok med otrogna’ som nu. Det var
en högre medelbalk mellan Guds barn och världens
barn än det är nu för tiden. Vi blefvo mera afskilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
