Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
fin instinkt.
då, ty vi kunde inte trifvas med dem, och de inte
med oss.
Men — själafienden passade nog på att ockra på
vårt naturfördärf äfven då och förskapa sig till en
ljusens ängel...»
Lena suckade.
»Jag kunde ju låta bli att röra vid sådant, som inte
hör tills frökens historia, utan bara till min egen, och
som för öfrigt inte alls är roligt att draga fram i ljuset.
Men taflan är inte fullständig utan skuggor, och dessa
kunna lära oss, att om vi inte vaka och bedja, komma
vi flux i frestelse.
Det hände nog då som nu, fastän kanske ej så ofta
— att en ung man eller kvinna, som fattat tycke för
någon, som blifvit omvänd till Gud, började gå på
mötena, dels för att taga på sig ett andligt sken men mest
dock för att få gå och följa ’föremålet’. Och detta blef
till stor fara för mer än en lättrogen och icke minst
för mig, stackars, inbiilska tös, som ännu trodde mig
äga ett inflytande, hvilket dock snart sprang sönder som
en såpbubbla.
Det var min stackars gubbe, som då var en ung,
hurtig arbetare på den nya sågen, och som hade goda
framtidsutsikter, om han blott kunnat hålla sig nykter.
Men ett tu tre var han både nykter och sedig på allt
sätt och var flitigt med på alla möten. Inte tordes han
söka mitt sällskap, för jag var ju alltid i frökens närhet,
och hon höll nog ögonen oppe, då någon fara hotade
hennes Lena. — Hon hade så fin ’instinkt’, som hon
kallade det, då något sådant där otyg låg i luften, och
det dugde inte att spela bakom ryggen på henne. Men
något hade hon ändå märkt, och hon var inte sen att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
