- Project Runeberg -  Rök-Lenas stuga : tidsbild tillägnad de unga /
121

(1906) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som en röksvamp.

121

intrycket af fröken Madelines martyrhistoria med de
tarf-liga bilderna ur mitt eget lif. — Jag vill visst icke
säga något om min stackars gubbe på hans döda mull,
men — det gör godt i hjärtat att tänka på, att du, ditt
lilla pyre, aldrig behöfver gå igenom sådana tider som
din gamla mormor fått upplefva. Du tycker, att din
sorg är den största en kvinna kan komma i. Men tänk,
om du skulle upplefva, hvad jag fått upplefva! Du vet,
att din make är bärgad in i de eviga fridshyddorna samt
att han sedan sin ungdom varit en trogen lärjunge,
liksom Johannes, som låg intill Jesu bröst. Men tänk dig
att vara fastkedjad vid en man, som började att stjäla
sig till ens förtroende med ett bedrägeri, och sedan se
honom sjunka tum för tum i din aktning, när han
lägger af skrymtarekåpan och fräckt visar sig i all sin
råhet och oförsynthet...

Efter bara ett halft år återtog han sitt gamla
ruck-larelif, och det inflytande mitt stora jag skulle utöfva
öfver honom, föll ihop som en röksvamp. Det är just
ett af satans finaste knep att inbilla de unga flickor, som
vilja gifta sig med s. k. hyggliga men världsligt sinnade
män, att de skola hafva makt att föra dem in på en
bättre väg. De vilja så gärna åtaga sig det verket att
rädda deras själar ur fördärfvet och för all del hindra
dem att begå själfmord ...

Stackars oförståndiga barn! Det blir nog oftast de
själfva, som få stå under en annans inflytande.»

Gumman torkade bort några tårar — tämligen
sällsynta gäster i Lena Falkmans ögon.

»När jag satt oppe och väntade honom till långt
inpå nätterna — jag kunde till en början inte låta bli
det — så visste jag aldrig, om jag fick stanna inne med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/roklena/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free