- Project Runeberg -  Rök-Lenas stuga : tidsbild tillägnad de unga /
150

(1906) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1S0

bror fritiof.

att jag aldrig mera här i lifvet skulle återse henne, utan
äfven för den orättvisa, som vederfors henne.

Den första april hade Ekskog och Hedda med sina
gossar, som tagit en stor plats i mitt barnkära hjärta,
sagt farväl och flyttat till en herrgård långt bort i
världen. Och jag tyckte nästan det var rätt åt mitt
herrskap, när de fingo en riktig sölkorf i stället.

Jag hade flyttat hem till Falkmanshof för att ställa
mig i ordning till mitt bröllop, som skulle bli om
midsommar.

’Det blef du, som skulle blifva brud i sommar, och
icke jag’, sade fröken något vemodig, då vi togo afsked
af hvarandra, ’Gud gifve blott, att du gjort ett godt val!’

Men hurudant lifvet tedde sig för mig, sedan fröken
och Ekskogs hade rest, det vill jag inte söka beskrifva.
Det var såsom om solen aldrig gått upp öfver Nordanå
efter de dagarne. Jag kände mig som en ensam fågel
på taket, ty nu, fastän försent, började jag misstänka, att
den man, jag skänkt min tro och tillit, icke var uppriktig
inför Gud. Men det var då redan lyst för oss, och jag
hade inte mod att göra något åt den saken. De fleste
af bruksfolket, som sett ut ha begynt i anden, lyktade
snart i köttet af fruktan att förlora sina platser. Mina
enda vänner voro då Järns på Kolbotten, som voro
alltigenom ärliga inför Gud, samt Sven Lugn, som stod
fast i tron.

Hvad som gjorde mig glädje var, att far och mor
icke läto baron skrämma sig, men det blef dock ingen
verklig öfvergång förr än längre fram i tiden. Äfven
bror Fritiof, din far, Dina, började gå med på mötena
i Kolbotten, dit det nu var min största glädje att gå.

Så gifte jag mig och flyttade till min man på bru-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/roklena/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free