- Project Runeberg -  Rök-Lenas stuga : tidsbild tillägnad de unga /
151

(1906) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gammal i förtid.

151

ket, där vi fingo ett litet nedrökt rum att sätta vårt bo
i. Men jag snyggade upp kammaren, så väggar och
tak skeno, och många vackra bröllopsgåfvor af vänner
och bekanta men mest dock af min kära fröken gjorde
mitt lilla hem till det trefligaste på bruket. Dessa saker
har jag ännu, och de göra gamla Rök-Lenas stuga
treflig än i dag, som ni ser.

Men med min jordiska lycka var det slut, ty lifvet
hade förlorat nästan allt sitt behag, när fröken reste, och
hur det gick med min lycka som hustru, vet ni redan.
De roligaste stunderna hade jag, när det då och då allt
emellanåt kom bref ifrån fröken, där hon berättade, hur
härligt hon nu hade det till sin själ, fast arbetet var
ytterst ansträngande för hennes veka kropp. Snart fick hon
plats som sjuksköterska och diakonissa i en stad långt
bort — namnet kommer jag inte ihåg numera — och
där hon fick tjäna för liten lön — hon som en annan
tjänarinna. Men Gud välsignade hennes arbete till många
sjukas och döendes frälsning, och hon fröjdades, att hon
hade så många före sig, som skulle vakta och vänta på
henne. Ty hon skulle snart komma efter... sade hon
i brefven.

Hon var då lycklig i sitt arbete, men det kvalde
hennes känsliga sinne, att hon ännu stod i ett främmande
förhållande till de sina.

Och för dem var inte lyckan stor, sedan de så godt
som jagat ut sin enda dotter från både fädernehem och
fädernesland. Baronen föll ihop som en tomsäck och
blef grå och gammal i förtid, och friherrinnan, som gick
där kall, stel och förnäm, hade sällan ett leende på sitt
ansikte — detta ansikte, som såg ut som det varit
hugget i sten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/roklena/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free