- Project Runeberg -  Rök-Lenas stuga : tidsbild tillägnad de unga /
153

(1906) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en straffdom.

153

anmärkte Dina, »men som faster säger, elak var han inte
som far hans.»

»Han brydde sig lika litet om att vara elak som
att göra godt. Men de sönerna, som drunknade, voro
begåfvade begge två. Det var allt en syn, må I tro,
när de båda kistorna ankommo från utlandet — för se,
de skulle ändtligen hem för att få stå i familjegrafven
med de andra deras förfäder. O, hvilken gråt det var
bland både höga och låga!... Baronen var nu alldeles
nedbruten till både kropp och själ och gick där som en
skugga. Friherrinnan höll sig ännu rak, men denna
sorg tog henne hårdare, än hon ville visa. Från fröken
fingo de vackra, rörande bref, men friherrinnan slängde
bort sitt med de orden:

’Hon kunde låta bli att skrifva, när hon ej har
annan tröst att gifva än detta svammel om ’lifvet i Gud...’

Det var väl inte godt för henne att trösta i en
sådan sorg, där hon själf icke kunde se annat än
tröstlöshet... Det finns allt bra många inbillade sorger här i
lifvet, som folk inte behöfde gå och bära på, men här
var en sorg, som det inte fanns mycken tröst för.«

»Mormor, gingo de unga baronerna förlorade? Hu.»

»Mitt lilla barn, hur kan jag veta det! Men som
de såsom friska och lefnadsglada icke hade vändt sig
till Gud, så hafva vi inte rättighet att kalla dem
saliga, såsom friherrinnan alltid sedan benämde dem.
Men heller inte hafva vi rättighet att kalla dem
förlorade, ty Gud allena vet, hvad som kan försiggå med en
människa, när hon har döden för ögonen.

Baron Uno stod inte länge emot dessa på
hvartannat följande sorger. Han hade det säkert så, att den
sista sorgen var en straffdom för det de varit så hårda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/roklena/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free